Friskförklarad- ÄNTLIGEN!
FINALLY säger jag bara, FINALLY!
Som jag nämnde i mitt första inlägg här på bloggen så har jag varit skadad och därför har jag tex inte fått hoppa Pim Pim. Skadan ställde till en hel del i mitt liv och har påverkat mig på många sätt, så jag tänkte att det är lika bra att förklara det hela. Okej var ska jag börja typ? Vi tar det helt enkelt från början och går tillbaka till november 2013 när det hela började. ("kortfattad förklaring")
Jag är ju en väldigt träningsmotiverad person så jag spelade innebandy 3 gånger per vecka innan skadan. Efter en träning fick jag helt plötsligt väldigt ont i foten och upp på vaden en bit. Det liksom värkte i hela foten, men okänslig som jag är sa jag bara till mig själv att det är nog träningsvärk. Det gick några dagar och värken försvann inte, men jag fortsatte att träna som inget hänt. Efter två veckor gick jag till en sjukgymnast och frågade om värken som aldrig gick över och då fick jag svaret att jag hade fått benhinneinflamation. Jag skulle därmed ta det lite lugnt på träningarna fram över. Det gick ca 2 veckor och jag spelade match trors värken, där jag råkade vricka foten i andra perioden. Jag tejpade foten och spelade färdigt matchen som inget hänt. Träningen efter den här matchen var då helvetet bröt ut. På träningen fick jag så ont i foten att jag fick gå av planen och sätta mig. Och tro mig det tog imot när jag gjorde det. Den efterkommande veckan hade jag skit ont i fötterna när jag klev upp ur sängen på monarna. Smärtan blev bara värre och värre för varje dag som gick. Jag gick tillbaka till sjukgymnasten, men hen sa att hen inte kan sätta någon diagnos på mig. Så jag fick beskedet att bara vila. Så kom första morgonen när jag inte ens kunde gå upp ur sängen för att jag hade så ont. Smärtan var olidlig. Det här började nu påverka mitt skolarbete. Jag låg hemma och grät för att jag hade så ont. När man går naturlinjen blir det ju ruskigt jobbigt om man missar massa i skolan.
Mina föräldrar skickade tillslut in en egen remiss till en ortoped. Tack vare att mamma skrev fel på mitt personnummer ringde sjukhuset och mamma förklarade hur alvarligt det låg till med mig. Jag fick tillslut en tid inom tre veckor. Hos ortopeden fick jag svaret att det antagligen är en sena som är skadad och inflammerad. Jag fick en tid för MR( magnetröntgen) för att se så den inte gått av eller något liknande. (Nu är det april 2014 ) Jag har gjort en MR på foten och svaret kom: "Du är född med ett extra ben i ena foten." Öööhhhh, Va??? Det var typ min reaktion på det hela. På insidan foten så har man en knöl som sticker ut . Vid den här knölen fäster en sena vid ett ben, men på mig fäster den här senan över två ben. Väldigt svårt att förklara... Men det är ungefär så som det är.😉
Jag fick käka smärtstillande och antiinflamatoriskt för foten i en månad och vila ytterligare 2 veckor tills jag skulle tillbaka till ortopeden. Det börjades diskutera om jag skulle oppereras eller inte och vad man kunde gör åt det. Jag fick olika bud av varje människa jag frågade. Tillslut blev det så att jag skulle vila under hela sommaren för att se om vätskeansamlingen som bildats vid det här benet kunde försvinna och sedan skulle jag även göra en MR för andra foten och se om jag såg likadan ut där. Sommaren gick, jag vilade, gjorde min MR som naturligt visade att jag såg likadan ut i andra fot. Även där har jag ett extra ben. Jag fick en tid hos ortopeden igen som hade snackat med andra läkare och kirurger om vad man skulle göra mot det här. Det de läkarna kom fram till är att man kunde inte operera för att chansen för att operationen skulle misslyckas och att jag inte skulle kunna gå på foten var aldeles för stor. Efter en massa snack hit och dit, så gjorde jag en ny MR på foten för tre veckor sedan och på plåtarna syntes inte vätskeansamlingen längre. Jag blev då så gott som friskförklarad och får nu i lugn tackt börja träna igen 😊 Och hur glad blev inte jag över det beskedet? 😍 dock måste jag vara försiktig, för inflammationer kommer lätt tillbaka... Men lättnaden var stor när jag fick beskedet igår 🙈
Under den här perioden med skadan och allt har jag mått sjukt dåligt. Jag tappade koncentrationen pga jag var frustrerad över skadan. Abstinensen för att kunna träna blev ju hela tiden större. Skolan ja, där är det bara massor av plugg. Jag orkade inte. Jag fick inte göra någonting. Stallet var min räddning och typ det ända stället där jag kunde göra något över huvudtaget ❤️ Från att träna ca 11 pas per vecka till att göra 0. Stor skillnad. Man blir lätt uttråkad och frustrerad. Hur som helts så får man hålla i och kämpa så kommer det bli bra. Något som jag lärt mig under den här tiden kan jag ju säga. Det tog 10 månader för mig att bli bra och lista ut vad som var fel, och kommer ta ca ytterligare 3 för att komma i form igen. Allt sncka och hur mycket alla skulle lägga sig i det tog kål på mig. Även om allt sådant är välmenande så blir det tillslut jobbigt att höra allas teorier och åsikter. Men vill säga ett stor TACK till alla som hjälpt mig ur det här jobbigt. ❤️ Betyder sjukt mycket att få stöd från nära och kära. Jag vet att det finns betydligt värre saker en det här som kan inträffa, men när man får reda på något väldigt otippat så blir man stockad, arg och ledsen på samma gång. Alla känslor kommer fram helt plötsligt. Jag är sjukt glad att jag tagit mig igenom den här svackan och även ur den. Men nu jäklar har ni en taggad och motiverad tjej framför er. Alla som säger att jag inte kan: jag ska visa er att det går. Nu jäklar kör vi. JAG SKA BLI HELT ÅTERSTÄLLD 👏👊
/ Eira
